Koloniträdgårdarna i Bergshamra speglade i minnesskrifter.

Odlingsverksamheten i Bergshamra började 1919. Med jämna mellanrum har kolonisterna firat jubiléer och vid några tillfällen har man även låtit trycka upp små minnesskrifter. Dessa texter har föreningens revisor Krista Kandre återskapat i digital form och alla kända minnesskrifter finns nu här återgivna. Förutom dessa jubileumsskrifter finns också andra alster som är väl värda att läsa. Önskad skrift når du genom att scrolla nedåt eller att klicka på respektive länk nedan:

Minnesskrift 1919 - 1939 Minneskrift 1919 - 1939
Minnesskrift 1919 - 1949 Minneskrift 1919 - 1949
Minnesskrift 1919 - 1969 Minneskrift 1919 - 1969
Minnesskrift 1919 - 1979 Minneskrift 1919 - 1979
Minnesskrift 2013            Koloniträdgårdarna i Tivoli fyller 30 år
Minnesskrift 1983 - 2013 Stugorna i Tivoliområdet 1983-2013
Minnesskrift 1983 - 2013 Fler uppgifter om flytten till Tivoli 1983
Hågkomster 1920 - 2009  Sixten Thorén minns Bergshamra
Universitetsuppsats 2016 Undersökning av ett koloniområde
Nyttoväxtodling 2015      Odling av nyttoväxter år 2015
Artiklar inför föreningens 100-årsjubileum år 2019:
Beslut om koloniträdgårdar i Bergshamra Hur kom det sig att vi fick koloniträdgårdar i Bergshamra?
Hur var det med jämställdheten? Hur var jämställdheten i koloniföreningen förr?
Stort odlingsintresse för Bergshamra under kristiden Stort odlingsintresse för Bergshamra under kristiden
Hur kolonistugorna byggdes och vad de kostade Hur kolonistugorna byggdes och vad de kostade
Hur såg det ut i Bergshamratrakten 1919? Hur såg det ut i Bergshamratrakten 1919, när de första kolonisterna kom?
Något om våra fruktträd och bärbuskar Något om våra fruktträd och bärbuskar
Moderna tider Moderna tider
Parken med teater, dans, dragkamp och mötesplats för kolonister och besökare Parken
Så nära var det att hela koloniområdet utplånades Så nära var det
Odlingssällskapet Odlingssällskapet
Vatten för människor och växter Vatten för människor och växter
Vinterboende gav dålig publicitet åt koloniområdet Vinterboende gav dålig publicitet åt koloniområdet
Bergshamra tar priset Bergshamra tar priset
Paviljongerna Paviljongerna
Våra vägnamn Våra vägnamn





Dragkampslag samlade vid föreningens dansbana år 1928. Kulisserna kommer från Kungliga Operan. Vid denna tid var dragkamp en populär sport. Sverige hade länge varit bland de främsta nationerna, vid OS 1912 ingick dragkamp och det svenska laget vann då guldmedaljen. Detta följdes upp nästa år i Polen med ett VM-guld.


MINNESSKRIFT 1919 - 1939

Den här minnesskriften från 1939, då man firade att verksamheten fyllde tjugo år, följdes av ytterligare tre. Vid den här tidpunkten hade man lämnat de slitsamma och stundtals motiga pionjäråren bakom sig. Föreningen hade vuxit till över 140 hushåll (dubbelt så många som idag), hade en stabil ekonomi och ansågs ha trygga arrendevillkor. Hela framställningen andas tillförsikt och framtidstro. Själva festen hölls söndagen den 20 augusti 1939, dels i kolonisternas stora park (vid nuvarande Ripstigen) och dels på Stallmästargården. Någon vecka senare gick tyska trupper över den polska gränsen. Några år senare stod det dessutom klart att det lilla kolonisamhället hotades av undergång på grund av väg- och bostadsbyggande. Men nu var det ännu idyllens tid i sensommarens Bergshamra.

Det är värt att notera att de som författat minnesskriften 1939 tillhör områdets kolonipionjärer och att de står för sällsynta och intressanta ögonvittnesskildringar från de första åren.

Ingress: Tom Wall

Klicka på länken för att läsa denna minnesskrift: Minnesskrift 1919 - 1939 (Pdf-fil).

Webbredaktörens kommentar: Minnesskriften avslutas med en till jubiléet skriven visa kallad "PROLOG" (?!) som skall framföras till melodin "Låga ryttartorpet". Den som glömt denna melodi (eller aldrig hört den), kan klicka på denna länk: Låga ryttartorpet (Mid-format).





Jordbruksminister David Pettersson, Pettersson i Bjälbo, inbjuden till koloniföreningen 1923.


MINNESSKRIFT 1919 - 1949

Den andra av Bergshamrakolonisternas minnesskrifter trycktes inför 30-årsjubiléet som firades den 17 juli 1949 i den stora parken där bortåt 200 personer deltog. Bakom författarsignaturen C. H-n. döljer sig föreningens ordförande elektrikern Carl A. Hallman.

Det hade hänt en hel del sedan förra jubiléet för tio år sedan: En stadsplan för Bergshamra hade utarbetats av länsarkitekten under åren 1938 – 1942. En utredning om Solna sockens ombildande till stad hade presenterats 1941 och slagit fast att Bergshamra kunde förväntas bli föremål för exploatering. Solna hade blivit stad 1943. Den nya staden hade köpt in stora markområden som bland annat omfattade delar av koloniträdgårdarna. En arkitektpristävling för Bergshamra pågick från 1945 till 1948 då vinnaren utsågs.

Allt det här innebar direkta hot mot koloniområdet, men om detta nämns inte ett ord i minnesskriften. Däremot ventilerades kolonisternas oro för grävskoporna i samtida tidningsartiklar. Skriften tar istället fasta på mer positiva händelser under de gångna trettio åren. Noteras kan dock att man nu – mitt bland hyllningarna av pionjärer och förgrundsgestalter - vågar sig på att framföra litet kritiska synpunkter på hur Anna Åbergsson behandlade kolonisterna.

En liten detalj i texten kräver sin förklaring. På ett par ställen nämns ”prof. White”. Den person som avses är professor Hernfrid Witte, tidigare chef för statens centrala frökontrollanstalt, som låg alldeles väster om koloniträdgårdarna. Den centrala vägen i det gamla paviljongområdet döptes efter honom och vägnamnet fick sedan flytta med till Tivoliområdet.

Ingress: Tom Wall

Klicka på länken för att läsa denna minnesskrift: Minnesskrift 1919 - 1949 (Pdf-fil).






Vy över koloniområdet fotograferad från kvarteret Reliefen år 1963. Fotograf Olle Johansson.


MINNESSKRIFT 1919 - 1969

När Koloniföreningen Bergshamra u.p.a. firade 50 år 1969, vilket för övrigt skedde på restaurang Metropol i november månad, trycktes den tredje minnesskriften. Författare var föreningens kassör, Joel Löfgren. Hans källor har uppenbarligen varit främst de två tidigare minnesskrifterna. Men han redogör även för de dramatiska händelser som ägt rum sedan 1949 då föreningen hade tvingats göra stora landavträdelser i samband med att det nya Bergshamra vuxit fram. Totalt förlorade man det stora parkområdet, 32 hela lotter och delar av ytterligare 8 lotter. Som kompensation hade man dock fått ett femtontal lotter borta i Sköndal/Ulriksdal. Men ännu var de flesta stugorna och trädgårdarna kvar från det ursprungliga området. Önskan om ”en lugn och trygg framtid” uppfylldes inte.

Ingress: Tom Wall

Klicka på länken för att läsa denna minnesskrift: Minnesskrift 1919 - 1969 (Pdf-fil).





Fest på midsommarafton den 24 juni 1977 vid föreningsstugan. Fotograf Dag Unevik.


MINNESSKRIFT 1919 - 1979

Den fjärde och senaste av föreningens minnesskrifter kom till med anledning av 60-årsjubiléet 1979. Författare är ”Valborg” vilket är liktydigt med föreningens dåvarande vice ordförande Valborg Andersson. Precis som i den förra lilla skriften märks att det är de två första minnesskrifterna (1939 och 1949) som är huvudkällan. Nytt är uppgifterna om dels tunnelbanebygget, som innebar förlusten av ett femtontal lotter, och dels förvärvet av föreningsstugan, som hade stått på en av lotterna som togs i anspråk av bygget.

Minnesskriften 1979 med titeln ”Vi ser tillbaka” ingick som en del av kallelsen till årsmötet, verksamhetsberättelse etc. som skickades ut till medlemmarna i mars 1980. Samma vår undertecknade kommunen det avtal som innebar att marken i södra Bergshamra övergick från staten till Solna stad. Dessa förhandlingar hade inletts i början av 1970-talet då kommunens planer på bostadsbebyggelse i koloniområdet började ta fastare form. Ett par kommunpolitiker som såg och förstod konsekvenserna motionerade redan i april 1973 om att kolonisterna i Bergshamra skulle få ersättningsmark på Tivolihalvön. Om allt detta ordades inget i minnesskriften.

Drygt tre år senare (1983) skedde, som en följd av markförvärvet, den största förändringen i föreningens historia. Nära 80 koloniträdgårdar jämnades med marken och kvar av de gamla lotterna blev de 23 vid Ålkistan.

Uppgiften i texten att Anna Åbergsson bodde på Bergshamra gård är tveksam och har inte gått att bekräfta.

Ingress: Tom Wall

Klicka på länken för att läsa denna minnesskrift: Minnesskrift 1919 - 1979 (Pdf-fil).

Webbredaktörens kommentar: "Ryssgubben" som nämns i minnesskriftens början syftar på denna växt:


Ryssgubbe Bunias orientalis
Familj: Korsblommiga växter – Brassicaceae (Cruciferae)
Blomningstid: Juni–juli.

Ryssgubben är en 2-årig eller perenn nykomling som härstammar från Ryssland. Den anlände till Finland i djurfoder med den ryska armén. De första fynden är från mitten av 1800-talet. Ryssgubben var ett besvärligt ogräs i Ryssland och Sverige men den etablerade sig aldrig på allvar på de finska åkrarna.

Ryssgubben utvecklar första året en grov pålrot från vilken det under följande år växer upp blommande skott. Roten kan gå ned till 1,6 m djup. Nya skott kan utvecklas ur knoppar på avbrutna rotdelar.

Ryssgubben föredrar friska växtunderlag med tjockt mullskikt. T. ex. på Sveaborgs vallar finns speciellt stora bestånd av ryssgubbe. Arten sprider sig huvudsakligen med sina frön, vilka har en god grobarhet. Fröna sprids vintertid på snön. Ryssgubbens blommor doftar karakteristiskt sötaktigt.


Informationen om Ryssgubben hämtad från: Luontoportti






Tivoliområdet före koloniföreningens flytt hit 1983.
Bilden är tagen vid korsningen Pumphusvägen/Tivolivägen.
Foto: Göran H Fredriksson


MINNESSKRIFT ÅR 2013: KOLONITRÄDGÅRDARNA I TIVOLI FYLLER 30 ÅR

"Där nu södra Bergshamras kompakta kontorsbebyggelse utbreder sig, låg förr vackra koloniträdgårdar med röda stugor bland lummiga fruktträd långt in på tomten."

Så poetiskt inleds kapitlet om Gamla koloniområdet i boken "Bergshamra koloniområde" med bilder tagna av Göran H Fredriksson och text skriven av Anna von Ajkay. Texten och bilderna minner om en försvunnen idyll, eftersom kontraktet upphörde år 1982 för denna arrenderade mark, och kolonisterna erbjöds att flytta sina stugor till nya områden vid Tivoli och Sköndal.

1983 flyttade sålunda de kolonister som ville och kunde till Tivoliområdet med både stugor, träd och växter. Flera av stugorna var dock i dåligt skick, så en del fick bygga nytt. Området var gammal åkermark på sjöbotten och mycket arbete utfördes av kolonisterna för att förbättra den lerhaltiga jorden.

30 år har förflutit sedan denna stora flytt och området är nu lummigt med uppväxta trädgårdar och med kolonister som funnit sig väl tillrätta. Ulla Grimfelt med sitt originalhus från 1920-talet uttrycker detta på följande sätt:

"Jag är en av de kolonister, som 1983 tvångsförflyttades från det gamla stora koloniområdet, där vi hade femtioåriga äppelträd... min tanke då var: Jag får aldrig mer sitta under ett stort äppelträd! Men Tivolis åkrar har förvandlats till en underbar oas i Bergshamra.

Jag sitter nu åter under ett äppelträd med min kaffekopp! Det är lycka!"

Men långt innan flytten 1983 hade föreningen i flera omgångar förlorat mark. Tom Wall, mångårig medlem i föreningen, har sökt och samlat information - företrädesvis från föreningens gamla styrelseprotokoll och verksamhetsberättelser - för att kunna förstå och förmedla vad som föregick och ledde fram till den stora flytten.

Den första delen av denna berättelse är nu klar och finns att tillgå via länken nedan:

Del 1. 1943 - 1952. Illavarslande tecken (Pdf-fil).





MINNESSKRIFT ÅR 2013: STUGORNA I TIVOLIOMRÅDET 1983-2013

Till sommarmötet den 18 augusti 2013 hade Tom Wall sammanställt ett dokument som beskriver hur själva flytten planerades, vilka hus som flyttades och hur lotterna fördelades. Klicka på länken nedan för att läsa:

Stugorna i Tivoliområdet 1983-2013 (Pdf-fil).





FLER UPPGIFTER OM FLYTTEN TILL TIVOLI 1983

Som ett litet komplement till den tidigare sammanställningen av stugorna i Tivoliområdet lämnas här ytterligare fakta. Klicka på länken länken nedan för att läsa:

Fler uppgifter om flytten 1983 (Pdf-fil).




Mera!

Utöver ovan presenterade "officiella" minnesskrifter finns flera berättelser som skrivits ner av koloniföreningens medlemmar under de gångna åren, både i privata dagböcker och inför någon sammankomst. Dessa berättelser återger på ett livfullt och personligt sätt livet på kolonin och är väl värda att läsas och sparas, varför de också kommer att presenteras på denna sida. Den första av dessa berättelser är en charmfull hågkomst av barn- och ungdomsåren i kolonin.



Sixten Thorén i famnen på sin mor utanför den nybyggda stugan på Åkerövägen år 1923.


HÅGKOMSTER FRÅN BERGSHAMRA

Den som minns är Sixten Thorén och hans beskrivning av livet i området från tidiga 1920-talet fram till strax efter andra världskrigets slut, ger en intressant bild av hur livet gestaltade sig för både barn och vuxna i det nyetablerade koloniområdet. Här kan man läsa om hur skärslipare, gårdfarihandlare och uppköpare av frukt och grönsaker besökte området, men också hur man som barn fick hjälpa till i vardagen mycket mer än vad som är vanligt idag. Trots det hanns det med många upptåg och startande av ungdomsklubb med teaterverksamhet.

Sixtens redogörelse av Bergshamra och livet i kolonin är ett utdrag ur den skrift han gjort om sin egen levnad. Detta tillställde han Bergshamra koloniförening att fritt användas inför föreningens 90-årsjubileum då Per-Åke Pettersson förberedde den film om koloniföreningen som senare visades. Tyvärr fanns inte möjlighet att i filmen ge Sixtens berättelse rättvisa, varför den istället återges här.

Klicka på länken nedan för att läsa Sixtens berättelse (Pdf-fil):

Sixtens berättelse "Bergshamra"






UNDERSÖKNING AV ETT KOLONIOMRÅDE

En universitetsuppsats som behandlar kolonirörelsen, och speciellt Bergshamra koloniområde.

Den är skriven av Rosanne Håkansson som läser trädgårdens och landskapsvårdens hantverk vid Göteborgs universitet. Hon hade fått i uppgift att beskriva en kulturhistorisk plats med koppling till det gröna kulturarvet. En av anledningarna till att hon valt vårt koloniområde är att hon är bekant med en av kolonisterna i föreningen, vilket gjort att hon närmare kunde undersöka en kolonilotts historia. Hon har inhämtat information till uppsatsen bl.a.genom vår hemsida, böcker och kontakter med Tom Wall och Per-Åke Pettersson.

Det är intressant att se hur väl hon har bildat sig en uppfattning om kolonirörelsen och vår förening, och hur hon i uppsatsen också framför egna idéer om risker och möjligheter för oss. Nedan finner du länken till Rosannes informativa uppsats:


Undersökning av ett koloniområde Pdf-fil (Öppnar ny sida)






ODLING AV NYTTOVÄXTER I BERGSHAMRA KOLONIFÖRENING ÅR 2015.



Ett vackert äppelträd på Ekvägen 63.

Utan att göra anspråk på att vara expert genomförde undertecknad webbredaktör år 2015 en undersökning för att utröna vilka nyttoväxter som odlas i vår förening. Under odlingssäsongen det året besöktes därför i stort sett alla lottägare (97%) som fick berätta vad man hade, eller planerade att sätta på sin lott av köksväxter och kryddor, och vad som tidigare fanns etablerat av bärbuskar och fruktträd.

All data som insamlades har skrivits in i fyra tabeller fördelade på Köksväxter, Örter/Kryddor, Bär/Bärbuskar och Fruktträd, och nedan finns en sammanställning av detta.

Klicka nedan för sammanställningen:

Sammanställning av nyttoväxtodling år 2015





HUR KOM DET SIG ATT VI FICK KOLONITRÄDGÅRDAR I BERGSHAMRA?


I år, 2017, är det precis 100 år sedan staten köpte Bergshamra. Man borde kanske säga köpte tillbaka, eftersom egendomen tidigare varit i statens/kronans ägo. Det här var bara en av många händelser som ledde fram till att det blev koloniträdgårdar i Bergshamra.

Tom Wall, som ingår i den grupp som planerar för vårt 100-årsjubileum år 2019, har forskat i gamla skrifter och dokument för att utröna vad som banade väg för beslutet att anlägga ett koloniområde i Bergshamra. Klicka nedan för att läsa mer:

Koloniträdgårdar i Bergshamra?





HUR VAR DET MED JÄMSTÄLLDHETEN?


Tom Wall som forskar i gamla skrifter och dokument inför föreningens 100-årsjubileum noterade snart den ojämställdhet som förr rådde i de flesta föreningar, arbetsplatser etc. Det var MÄNNENS VÄRLD!

Styrelsearbetet i koloniträdgårdarna skilde sig inte från detta, utan arbetet leddes under lång tid till stora delar av män. Så var det också i Bergshamra ända fram till 1973. Läs mer om detta här:

Hur var det med jämställdheten? (Pdf-dokument)





STORT ODLINGSINTRESSE FÖR BERGSHAMRA UNDER KRISTIDEN



Brist på mat, bränsle, kläder och skor gjorde vardagen tung och osäker. Det var ransoneringstid, kristid och dyrtid.
Åren 1917 och 1918 var verkligt svåra. Även 1919 blev ett besvärligt år, trots att kriget tagit slut.
En bit odlingsjord i Bergshamra och en möjlighet att bygga en egen liten stuga framstod för många som något mycket lockande vid den här tiden.

Tom Wall fortsätter sitt arbete med att dokumentera koloniföreningens historia inför dess 100-årsjubileum nästa år. Klicka nedan för att läsa dokumentet med hans intressanta redogörelse som behandlar tiden då koloniodlingen i Bergshamra fick sin början:

Stort odlingsintresse för Bergshamra under kristiden (Pdf-fil)




HUR KOLONISTUGORNA BYGGDES OCH VAD DE KOSTADE

I sitt arbete med att dokumentera koloniföreningens historia inför dess 100-årsjubileum har Tom Wall nu kommit fram till tiden då man fick bebygga lotterna. Klicka på länken nedan för att läsa om den byggrusch som startade och som 1940 utmynnade i en toppnotering på 142 stugor, alltså dubbelt så många som dagens 71 kolonistugor:

Hur kolonistugorna byggdes och vad de kostade (Pdf-fil)




HUR SÅG DET UT I BERGSHAMRATRAKTEN 1919, NÄR DE FÖRSTA KOLONISTERNA KOM?

Mitt i det gamla odlingslandskapets åkermark står en av de karakteristiska stolparna från kraftledningen mellan Untraverket i Dalälven och Värtaverket i Stockholm. Till höger syns Villa Klinten, som idag är den sista resten av det villasamhälle som växte fram kring Ålkistans station på Roslagsbanan. Framför Villa Klinten kan vi se en kolonistuga, troligen stugan på lott nummer 16.

Foto från Tage och Anna-Lisa Hellstrands fotoalbum. Anna-Lisas föräldrar, Bernhard och Paulina Jansson på lott nummer 8, tillhörde de allra första kolonisterna i Bergshamra.

"Många av de anläggningar som behövs för att ett samhälle ska fungera – det vi brukar kalla infrastruktur – fanns naturligtvis redan för hundra år sedan. Vägar som Roslagsvägen, Ulriksdalsvägen och landsvägen till Uppsala hade underlättat transporter av människor och varor långt, långt innan de första kolonisterna anlände. Vägen fram till Bergshamras huvudbyggnad, som idag kallas Bergshamra allé, hade funnits i flera hundra år."

Så inleder Tom Wall sitt senaste bidrag till dokumentationen över koloniföreningens 100-åriga historia. Klicka på länken nedan för att läsa mer om vilken värld som mötte de första kolonisterna:

Hur såg det ut i Bergshamratrakten 1919, när de första kolonisterna kom?



NÅGOT OM VÅRA FRUKTTRÄD OCH BÄRBUSKAR


Koloniområdet på 1920-talet. De fruktträd som planterades på hösten 1921 var ganska små och man måste titta noga på bilden för att upptäcka dem. Med tiden växte de till sig och bildade vackra alléer längs vägarna.

I år, 2019, fyller vår förening 100 år!

Tom Wall har under några år på vår hemsida presenterat bidrag från sina undersökningar om föreningens historia. Artiklarna som planeras att presenteras i tryckt form, har behandlat hur det kom sig att området etablerades och den allra första odlingstiden, men också tiden när stugor fick anläggas. Turen har nu kommit att berätta om våra fruktträd och bärbuskar som kolonisterna fick professionell hjälp med vid planteringen, och framför allt hur synen på skötseln av träden har varierat under åren.

Läs om planteringen och hur synen på god fruktträdsskötsel varierat under de hundra åren!

Något om våra fruktträd och buskar



MODERNA TIDER


Anna och Anders Petter Carlsson i stugan på lott 107 lyssnar
på högmässan i kristallmottagaren en söndag 1926.


Här presenteras ännu ett bidrag från Tom Wall inför vårt 100-årsjubilem. I "Moderna tider" berättas om hur koloniföreningen nåtts och förändrats av de tekniska landvinningar som gjorts i samhället under våra 100 år, inte minst vad gäller information.

Läs mer om hur moderniteter gjorde intåg i kolonin:

Moderna tider



PARKEN MED TEATER, DANS, DRAGKAMP OCH MÖTESPLATS FÖR KOLONISTER OCH BESÖKARE

"På höjdplatån vid Ripstigen 1-5, i kvarteret Reliefen, där det idag ligger tre punkthus fanns fram till 1957 det tallbevuxna område kolonisterna kallade Parken."

Så inleds det senaste bidraget till vår 100-årsjubileumskrift från Tom Wall. Läs mer om Parken med teater, dans, dragkamp och mötesplats för kolonister och besökare:

Parken



SÅ NÄRA VAR DET ATT HELA KOLONIOMRÅDET UTPLÅNADES.

Här kommer ännu ett bidrag till föreningens jubileumsskrift från Tom Wall.

Den här artikeln är litet längre, vilket motiveras av att den behandlar den mest dramatiska perioden i föreningens historia. I år fyller vi ju 100 år, men det var mycket nära att verksamheten bara hade blivit fem (5!) år. Tänk dig rubriken på en minnesskrift: Koloniträdgårdarna i Bergshamra 1919 - 1924.

Nu vet vi att det inte blev så, men vägen hit har vid vissa tider varit allt utom lätt.

Läs om alla hoten mot föreningen och besluten som lett fram till att vi nu kan fira våra hundra år!

Så nära var det!



ODLINGSSÄLLSKAPET.

Åter ett intressant bidrag till föreningens jubileumsskrift från Tom Wall.

I den här artikeln berättas om Odlingssällskapet som lade grunden till odlingsverksamheten i Bergshamra. För kolonisterna hade sällskapet med Anna Åbergssson som den främsta iniativtagaren och även ordförande en helt avgörande roll. Utan sällskapets initiativ och insatser hade det aldrig blivit några koloniträdgårdar i Bergshamra.

Läs mer:

Odlingssällskapet



VATTEN FÖR MÄNNISKOR OCH VÄXTER.

Ett bidrag till föreningens jubileumsskrift från Tom Wall. Nu handlar det om det livsviktiga vattnet och så här inleds artikeln:.

"I koloniföreningens barndom fanns det ingen vattenledning i området, och kolonisterna kunde följaktligen inte bara vrida på en kran för att få dricksvatten eller vatten till odlingarna."

Läs mer:

Vatten till människor och växter



VINTERBOENDE GAV DÅLIG PUBLICETET ÅT KOLONIOMRÅDET.

Tom Wall bidrar här med en artikel om boendet i kolonistugor under de svåra vintrarna på 1920-talet, då bostadsbristen var stor. Bergshamra uppmärksammades särskilt när Dagens Nyheter tog upp problemet på sin förstasida den 3 februari 1924. Bilden av mönsterkolonin var nu hotad.

Fotografi av en Bergshamrastuga från den hårda vintern 1923-24.
Just den här stugan var dock inte bebodd vintertid

Läs mer:

Vinterboende gav dålig publicitet åt koloniområdet



BERGSHAMRA TAR PRISET.

Tom Wall berättar i denna artikel att en duktig kolonist förr brukade belönas med diplom eller pokal för sin odlingsgärning och skötsel av lotten. Bergshamra var en av föreningarna som ofta erhöll utmärkelser och därmed också ett positivt omnämnande i tidningarna. Detta betydde mycket för synen på området och hela kolonirörelsen. Att premiera kolonister har väl idag nästan helt försvunnit, eller i allafall blivit mera sällsynt.


Ett diplom för tredje pris i kategorin trädgårdsalster från trädgårdsutställningen på Strömparterren 1923
till kolonisten Adolf Salomonsson på lott 71 i Bergshamras gamla koloniområde

Läs mer:

Bergshamra tar priset



Paviljongerna.

Tom Wall berättar om de obebyggda planteringslanden utan byggrätter i mitten av 1930-talet. Problemet var att de var svåra att hyra ut, vilket gjorde att de blev en ekonomisk belastning för föreningen. Lotter utan hus var ingen succé. ”Däremot äro koloniträdgårdslotter med byggnadsrätt livligt efterfrågade” säger föreningen i en skrivelse till regeringen 1934.

Paviljongerna blev lösningen!

Fotografi från 1937 av fröken Carin Ternströms trädgårdspaviljong på lott 203, idag lott 21.

Läs mer:

Paviljongerna



Våra vägnamn.

I ett tryckt meddelande från styrelsen daterat 1 juni 1938 som delades ut till kolonisterna fanns en inbjudan att ”inkomma med förslag till namn på vägarna inom koloniområdet, helst blomster- och växtnamn."

Tom Wall berättar om hur vägarna i det gamla området fick sina namn. En del av dessa namn följde med när området flyttade till Tivoli och Sköndal.

Kolonivägen var den längsta vägen, närmare 500 meter lång, i det gamla området.
Foto: Göran H. Fredriksson

Läs mer:

Våra vägnamn